Archive for februari, 2009

FRÄMLINGSKORTET ÄR KASTAT

onsdag, februari 18th, 2009

Främlingskortet är kastat. ”Charta advena iakta est”. Den här gången av gullemoderaten Billström. Icke att förväxlas med konsultinnan Billström. Främlingskortet, det är ett kort politiker spelar när de tror sig sig löpa risken att förlora valet och är lite desperata.

Bernt och Ian spelade det kortet och kom in i Riksdagen. Danske Framstegspartiet spelade det kortet och fick en politisk betydelse. Mauricio Rojas spelade det och fick byta parti. Moderaterna, dvs de gamla moderaterna ville inte veta av honom. Lars Lejonborg spelade också det kortet och partiet hängde sig kvar i rikspolitiken. Sverigedemokrater spelar inte bara det kortet utan hela den kortleken och tror sig komma in i riksdagen tack vare det. Det är för övrigt den enda kortlek deras hjärnor visat kapacitet för, så här långt.

Det råder en tilltro till att det finns ett samband mellan spelandet av främlingskortet och politisk framgång.

Nu har Moderaterna, alltså de nya moderaterna börjat känna oro inför det kommande valet och slängt in främlingskortet. Invandrarminister Tobias Billström har nämligen uttalat sig. ”Vi ska sätta hårt mot hårt.” lär han ha sagt, eller något ditåt, blåsandes på sin pistolpipa. Han måste ha haft John Wayne som förebild, eller snarare Nicolas Sarkozy.

Sarkozy är en stark förebild. Tänk på hans tid som inrikesminister, på oroligheterna i Paris och vidare på hans kärleksaffärer. Nej! Det kan inte ha varit han som var förebilden. Det är John Wayne trots allt. Eller grabbarna i Brokeback Mountain.

Det är ingen idé att spela främlingskortet sa min polare. Hon, min polare alltså, förstår sig på politik och är dessutom en framstående forskare. Hon påminde mig om att det inte  gick särskilt väl för Ny Demokrati till slut, och inte för Rojas, och inte för Lejonborg heller för den delen. Sambandet mellan spelande av främlingskortet och framgång i nästkommande val är således lite osäkert.

Det finns dock annan forskningsnytta med Billströms uttalande, anförde min vän. Häromdagen hävdade några forskare att deras forskning visade på att Neandertalare kunde tala. Billströms uttalande stärker bara forskarnas tes, säger min forskarvän.

Själv tycker jag att min vän är för hård mot stackars Billström. Han har faktiskt många goda idéer, och dessutom har han rätt i vissa saker.

Han tycker t ex att brottslingar ska kunna kastas ut ur landet. Jag håller helt med honom. Han borde dock lägga in en möjlighet att göra avbön. Annars riskerar landet att bli av med många goda krafter. Gudrun Schyman t ex. Hon pinkade inför allas ögon i biografsalongen – förargelseväckande beteende? Maria Borelius, hon hade svart barnflicka – undanhållande av skatt? Mona Sahlin som fifflade med statens kreditkort – trolöshet mot huvudman? Schenström som kysste en TV reporter när hon var gift med en annan – äktenskapsbrott? Carl Bildt som var stor intressent i ett oljebolag som deltog i tvivelaktiga aktioner mot folket i Afrika – justitiemord? Eller kvinnochefen vars namn jag glömt som tyckte att män är djur – hets mot folkgrupp?

Som sagt. Billströms idé är god, men han borde öppna för några undantag, ”just in case”.

Billström tycker vidare att svenska medborgare ska behärska språket något så när. Jag håller fullständigt med honom. Jag tycker att alla högstadieelever som inte klarar av att få G i svenska borde utvisas ur landet, förslagsvis till Danmark där språket ändå är fullkomligt obegripligt. Risk finns dock att vi dränerar landet på ungdomar. Men det är smällar man får ta. För den goda saken så att säga.

Billström vill även ta i med hårdhandskar mot drägget. Inget daltande således, ungefär som Sarkozy gjorde. Där är jag lite mer tveksam. Billströms approach i det avseendet påminner lite om Fundamentalistiska muslimer. De tycker att man ska skära handen av tjuvar. Då slutar de att tjuva. Det kan väl inte vara rätt ändå? Jag undrar om inte Billström är lite smygfundamentalist i alla fall.

DEN BLINDA UGGLAN

måndag, februari 16th, 2009

Sengångare är ett ord som kan förvirra folk med begränsade språkfärdigheter. När man hör ordet första gången förs tankarna till barn som lär sig att gå, något senare än de andra barnen. Ni vet – en del lär sig sent att tala, en del lär sig aldrig att sluta tala och en del lär sig sent att gå. Alltså är de sengångare.

Det är naturligtvis helt fel. Slår man upp i svenska akademins ordlista står det ”djur” framför ordet. Det var förstås mycket klargörande, om man inte är sengångare vill säga. Men nu är man ju det och slår upp ordet i nästa ordbok. Bonniers tegelsten. Där är klargörandet mera vulgärt (betyder folkligt om nu någon trodde annat). Sengångare är visst ett djur, men det kan även vara en människa för vilken det t ex tar en halvtimme att tvätta håret. Där ser Ni. Flintskalliga kan per definition inte vara sengångare. YES!

Språk är komplicerat. Häromdan läste jag en recension av en bok i Svenskan. Jag råkar ha läst boken i fråga. Originaltitteln är ”Bouf-e-Cour”, ungefär ”Strix Caecus” eller ”La chouette aveugle”. Den svenska titteln är ”Den blinda ugglan”. Jag antar att det inte är Magnus Uggla som avses. Då borde den heta den tondöva ugglan.

Jag ögnar igenom recensionen. Där skriver recensenten om ”…bokens existentiella ångest, sexuella provokationer och genuspolitisk inkorrekthet….”. Hoppsan, en ny Ulf Lundell låter det som om. Jag läser vidare ”…. genom sin kombination av österländskt och västerländskt….. erbjuder boken en mycket annorlunda upplevelse av vad modernism också kunde vara….” OK, då kan man utesluta Lundell i alla fall. Han bor visserligen på Österlen men detta kan knappast meritera honom för att ha österländsk berättarstil. Jag läser vidare ”….Inflytandet från Surrealismen är stort….” Nu är förvirringen total. Det är bara gå tillbaka till det exemplar jag har i biblioteket. Jag har ett tiotal böcker av samma författare i bokhyllan och just ”Bouf-e-Cour” är den bok jag läst mest. Exemplaret är slitet. Jag har läst det ett antal gånger sen jag var tonåring, (och det var inte igår kan det glatt erkännas) . Mitt exemplar är från den 12:e upplagan. Tryckt 1969. Den första upplagan trycktes 1937. Mig veterligen uppstod surrealismen någon gång mot slutet av 1920-talet i Frankrike. ”Bouf-e-Cour” är möjligen påverkad av surrealismen men sannolikheten är större att författaren ”Hedayat” de facto är en av de första surrealisterna.  Där kunde man kanske ha lite bredare perspektiv.

Saken gagnas inte av att författaren, som är den i särklass största modernisten bland persiskspråkiga författare, presenteras med några ord knyckta från Wikipedia. Och glöm inte att Hedayat var stor i Iran, ett land där det finns fler författare än bagare.

Smaken är som bekant som baken. Den kan lukta illa. Att det dröjer 72 år innan Hedayats största mästerverk ges ut på svenska är illa nog. Att boken, skriven 1937 dessutom recenseras med ord som ”..genuspolitisk inkorrekthet…” är lite att ta i. Hur delad smak man än har. Det är inte var dag man recenserar en recensent men lite mer seriositet kan väl förväntas av den som åtar sig att recensera ett mästerverk som i sin tid hyllades av såväl André Breton som Henry Miller.

Det är lätt att falla tillbaka till den ursprungliga föreställningen om vad ordet sengångare egentligen betyder.

KÄRNKRAFTVÄRK

torsdag, februari 5th, 2009

De fyra borgerliga partier är överens” löd tidiningsrubrikerna. Detta är väl ändå ingen nyhet tänkte jag men jag hade fel. De är nämligen överens om att förbudet mot kärnkraft hävs, och DET är en nyhet.

Minns Ni Centerledaren? Han som var Lennart? Han lär ha sagt om kärnkraft ”over my dead body”. Andreas Carlgren är Lennarts polare. Han  kanske kommer att  revidera uttrycket till ”over my dead buddy”, mest for att visa sitt kamratskap med offren från Tjernobil.

Det här med kärnkraft har alltid ställt till det för mig. När jag gick i skolan ville jag bli arkitekt. ”Du är inte klok” tyckte mor Agda. ”Arkitekter går tretton på ett dussin. Du ska bli kärnfysiker. Det är framtiden det!”

Mor Agda hade fel. Det bevisades när jag flyttade till Sverige. Ni ska få höra varför:

Vid den tiden pågick kärnkraftsdebatten för fullt i landet. Ett gäng ville avveckla kärnkraften, inte med detsamma men om några år. ”Inom åskådlig framtid” som Maud Olofsson kunde ha uttryckt det. Ett gäng ville utveckla kärnkraften  men under kontrollerade former. ”Utan kärnkraften stannar Sverige, …. och andas ut!” Fast det där sista sa de aldrig högt. Och så fanns det ännu ett gäng. De ville inveckla kärnkraften. Det är också en sorts utveckling, eller avveckling, fast på ett annat, alldeles eget plan.

Att säga ett enkelt JA, eller Nej på frågan var omöjligt. En stackars utböling, ovan med den högklassiga demokratin blev bara förvirrad. Det kändes som om ingen ville på fullt allvar avskaffa kärnkraften. Man bara sköt upp frågan några mandatperioder, tillräckligt många för att frågan skulle svalna. Jag fattade noll. Kunde dock lista ut att kärnfysiker inte var något att satsa på, inte på ett bra tag i alla fall. Mor Agda hade således fel.

Nu har det gått en tid sen dess. Både Orwells 1984 och Clarcks 2001 har passerats med råge. Någon genial lösning för världens energiförsörjning har inte presenterats ännu. Alla SiFi till trots. Frågan HAR svalnat. Reaktorerna börjar bli gamla och opålitliga. (Det skulle man kunna säga om en del politiker också). Hur det nu är behöver Sverige energi. Vad göra?

Ju, alla partier enas om att överväga att häva förbudet mot kärnkraft, därtill nöd och tvungna. Det är bara en tillfällig lösning, ”inom åskådlig framtid”. Så fort man har hittat en bättre energikälla för världen, kommer kärnkraften att skrotas. Hedersord!

 Det är lätt att tänka på Magnus Uggla. ”…Jag vill, det är klart att jag vill men först om tre, fyra år…”.

Nu är vi där igen. En ny debatt om kärnkraftens vara eller icke vara. Den här gången med större konsensus. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka om kärnkraft. Att det är ont vet jag men klarar vi oss utan den? Jag har i alla fall inga planer på att hindra barnen från att bli kärnfysiker. Om de nu, mot förmodan skulle vilja bli det.  Det lär finnas en framtid i det yrket i alla fall. Utvecklingen på energisidan har inte hart när gått så fort som många av oss hoppats på. Det är säkert storkapitalets fel. Vems annars?

ETT AVSLÖJANDE FÖRSLAG

måndag, februari 2nd, 2009

Jag har en kompis. Det låter som skryt men det är faktiskt sant. Det var inte så billigt att köpa honom ska ni veta, men det är inte det saken gäller. Huvudsaken är att jag HAR en kompis, och att han har en åsikt. I själva verket har han flera, åsikter alltså, men en av dem är intressant. I sammanhanget vill säga.

Min kompis tycker inte att flickor ska bära slöja i skolan. Jag skulle nästan hålla med honom om jag inte vore liberal. Men nu är jag det, och borde tycka att var och en ska få bära de kläder var och en vill. Vare sig det är fikonlöv eller tält. Vi lever i ett demokratiskt samhälle.

Skulle vi mot förmodan inte leva i ett demokratiskt samhälle är det ingen ko på isen heller. Om Reinfeldt eller Sahlin får för sig att blir diktatorer kommer USA bums och störtar dem, och  ersätter dem mot en demokratisk interimregering. Då kommer vi att leva i ett demokratiskt samhälle i alla fall.

Och nu när vi gör det måste vi tillåta folk ha på sig det de vill. ”Eller vad deras insnöade föräldrar kräver?” anför min kompis ironiskt. Kompisen är en tänkande varelse. Har en politisk uppfattning, någonstans mellan Kristdemokrater och Sverigedemokrater, med inslag av gammal härsken Maoism. Han tycker att Slöja borde förbjudas, punkt slut.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka i frågan. Rådfrågar frugan. Hon tycker att slöjan kan jämställas med virkade mössor. De är så praktiska, om man inte hunnit tvätta håret vill säga. Frugan har pluggat i Göteborg, därav hennes humor.

Det skulle vara enkelt att komma upp med en lösning om jag vore socialdemokrat. Då skulle jag tycka att slöja borde vara tillåtet men att de som vill bära den offentligt måste betala en slöjskatt på 300kr/månad, exkl moms. Man skulle kunna få skattelättnader på halva beloppet om man var inkomstlös och deltog i en studeicirkel om varför tjejer borde bli avslöjade.

Det skulle vara ännu lättare att komma upp med en lösning om jag vore kompis med  Mauricio Rojas. Då skulle jag tycka att alla katolska nunnor skulle få bära slöja men  muslimska tanter inte skulle få det. Påbudet att bära slöja finns nämligen i Gamla testamentet och borde vara Copyright på. Att muslimer tagit efter Gamla testamentets påbud borde betraktas som intrång i upphovsrätten.

Men nu är jag liberal och kan inte hålla med sossarna, och inte med Rojas vänner, och inte med min kompis heller,

Jag borde komma med en egen lösning. Har faktiskt en strålande idé. Här kommer den:

Slöja måste vara tillåtet att bära i Sverige. Slöjan måste dock vara försedd med varningstexten FANATISM DÖDAR på väl synlig plats på slöjan.

Det Ni! Imponerande, eller hur?

Kvar står att definiera denna ”väl synliga” plats. Det borde överlåtas till lokala ”överslöjmyndigheter” i varje enskilt fall. ”Väl synlig plats” för Dolly Parton, om hon nu väljer att bära slöja är inte densamma som för Tina Rosenberg, för att ta upp ett exempel.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu