Archive for maj, 2009

FALSK DUETT

söndag, maj 31st, 2009

Att kommentera två lärda ministrars uttalande tarvar att man skriver på Latin. Undertecknads kunskaper i Latin är dock ytterst begränsade. Men till och med vi med begränsade färdigheter i Latin kan ha uppfattningar. T ex om svårigheten att styra samhället mot liberala mål men med hjälp av styrande lagstiftning.

Duetten ministrarnas sång klingar lite falskt. Även om de har rätt på en punkt. I Sverige råder åsiktsfrihet. Det gäller även barn. Vi ska inte låta föräldrarnas åsikter, hur dumma de än är, påverka barnens möjligheter att skaffa sig egna åsikter, och att lära sig simma.

Problemet finns, och bör åtgärdas. Huruvida lagstiftning är lösningen kan man undra. Om man bär på epiteten liberal i alla fall. Det finns många föräldrar som tar sina bebisar till kyrkan, stänker vatten på dem, och låter dem bli upptagna i en gemenskap som föräldrarna tror på. Stackars bebisen har inte en aning om vilken världsåskådning den blir påtvingad. Känner möjligen visst obehag av den tillgjorda tillställningen. Lukten av naftalin, typ.

Jag har svårt att tro att ministerduon skulle komma på tanken att lagstifta bort föräldrarnas rätt att tvinga på barnen en tro de inte har en aning om. Tänk själva. ”Barn får ej döpas förrän de uppnått myndig ålder och valt detta egenhändigt”. Vilket ramaskri det skulle bli med ett sådant lagförslag.

Björklund och Sabouni har kanske ärliga avsikter med sitt förslag . De kanske vill försvara barnens rätt till ett eget liv. Det kan inte uteslutas. Utspelet kommer dock lite för nära in på valet för att inte låta som röstfiske i grumligt vatten. Det känns som om främlingskortet är kastat. ”Charta advena iakta est”*. Eftersmaken är i så fall lite väl bitter för att komma från det enda parti i Sverige som ska försvara liberala idéer.

I dessa EU-gemenskapstider är det lite för svårt att vara främlingsfientlig. Alla våra kompisar inom EU är ju främlingar. Dessutom har minst hälften av nämnda ministerduo svårt att visa främlingsfientlighet. Det är bättre att hitta en annan grupp att slå på. Salig herr Brecht delade människorna i rundskallar och långskallar. Mindre salig herr Hitler i arier och judar. Delningen heter i vår tid muslimer och vi andra. Eller trollkarlar och mugglare, om man så föredrar.

Jag tror våra nämnda ministrar kan Latin. De har hörsammat ”Ventis secundis, tene cursum”. (fritt översatt: vind kappan efter vind). Är det så liberalt?

*Mer läsning finns på:

http://noshorning.bloggproffs.se/2009/02/18/framlingskortet-ar-kastat/


GUDRUNS ÅTERKOMST

lördag, maj 30th, 2009

Eventually!”. Så sa min idol, Maunel i Fawlty Towers- och så säger jag. Detta citat är min ledsagare i livet. Ordet är rikt på innebörd. Det indikerar att man kan ta stora ord i mun. Och det betyder ÄNTLIGEN.

Undertecknad gav sig in i bloggvärlden i första hand för att följa fru Schymans öde och äventyr. Det skulle bli en såpopera av format. Wagner skulle blekna i jämförelse. Livet blir sällan som man tänkt sig. Fru Schyman har – olikt sitt tidigare leverne – börjat visa en låg profil utåt. Håller sig borta från rampljuset helt enkelt. Eller om det nu är rampljuset som håller sig borta från fru Schyman.

Men nu Ni. Nu är hon på G. Stormen Gudrun i hetluften igen. Äntligen, säger jag. ”Eventually!” Nu är hon med i media igen. Och uttalar sig.

Döm om min besvikelse när jag upptäcker hur verkligheten än en gång överträffar dikten. Fru Schyman har börjar svika sina tidigare ideal. Förr i världen, när hon basade för kommunisterna, var hon för att alla ska behålla sina jobb. Och att småpartier skulle hållas utanför det politiska systemet.

Idag har hon ändrat uppfattning. Helt och hållet. För det första vill hon att även småröster ska räknas och för det andra sköter hon själv mitt jobb. Och gör mig arbetslös. Jag behöver nämligen inte driva gäck med hennes uttalanden. Det gör hon så bra själv. Läs bara detta.

Beträffande området säkerhetspolitik i EU säger hon ” FN:s statistik visar att fler kvinnor dör av mäns våld varje år än människor som omkommer i väpnade konflikter och terrorattentat.” Stor tröst för de som dödas i terrorattentat i England, Irland, Palestina, Afghanistan, Eritrea etc etc.

Beträffande sin egen framtid säger hon ”Jag tror jag tar mig in i parlamentet. Väljarna ser att här har vi en person som kan sätta högklackarna i backen och inte lägger sig platt för gubbarna.” Ponera att hon, mot förmodan, skulle göra det, dvs lägga sig platt för gubbarna. Vilken gubbe tror ni skulle ta tillfället i akt? Möjligen Billy Butt men annars lär det bli glest på kandidatlistan för ändamålet.

Beträffande FIs ledning säger hon ” Vi har mognat som organisation och har tydligt talat om att vi ser feminismen som en självständig ideologisk utgångspunkt. Att ställa sig på höger-vänsterskalan vägrar vi.” Detta säger ordförande Schyman som har varit med och styrt kommunismen i sverige i tjugotre år. Snacka om sen mognad.

Vidare är ordförande Schyman kritisk till att ”FI inte ges samma utrymme i medierna som de större partierna. Hon förlitar sig i stället på nätbaserat kampanjande, exempelvis med Youtube.” Låt oss bedja – med ordförande Schymans gästspel som porrskådis i tankarna-. att hon inte får för sig att lägga ut sina nakenbilder på nätet.

Ni ser vad jag menar. Ordförande Schymans uttalanden står för sig själva. Jag kan omöjligen göra dem roligare än vad de är. Den down shiftande Noshörningen är arbetslös. Eventually.



Billyktingbarn

lördag, maj 30th, 2009

En del av världen är lat. Den vill inte läsa text. Behöver bilder. Enkla bilder för att förstå. Spännande bilder för att hålla sig vaken. Snabba bilder för att inte hinna tröttna på budskapet.

Denna inledning utgör kärnan i mina nyförvärvade kunskaper. Källan är en yngre bekant i reklambranschen. En framgångsrik en. Och sådana ska man lyssna på. När de kungör sanningar.

En av mina favoritministrar, herr Billström är ute och handlar igen. Alltså inte handla prylar. ”He acts” som man säger på utrikiska. Jag kommer inte på någon adekvat översättning på svenska. Ordet akt på svenska kan syfta på själva akten. Risk för snuskiga missuppfattningar. Undanbedes.

Herr minister Bilström har varit ute och agerat. Alldeles på egen hand. Han har besökt anläggningar som tar emot ensamma flyktingbarn. Därefter har han konstaterat att de är bra men riskerar att bli för trånga. Alltså anläggningarna. Hur det var med barnen sa han inget om.

Vis av mina nya kunskaper ska jag -med hjälp av bilder – kommentera herr Billströms agerande, och uttalande. Här kommer resultatet. Håll i hatten. Det är storsäljarvarning.

Bild nummer ett föreställer herr Billström som kommer inridande på en brunfläckig springare. Iklädd cowboyhatt och läderstövlar. Alltås ministern och inte hästen. Musiken är av Gustavo Santaolalla. Lånad från filmen Brokeback Mountain.

Bild nummer två visar det trånga utrymmet i logen. Massa småväsen krälar runt på golvet och trängs. Det är varmt, kvavt och obehagligt där inne. Odören påminner om slakteriavfall. Cosher eller inte går ej att avgöra.

I bild nummer tre lägger ministern pannan i veck. Han söker lösning.

Bilderna fyra, fem och sex visar samma pose. Det är skillnad på minister Billström och minister Björklund. Den ene tänker först och skjuter sen. Och den andre skjuter först och tänker, typ inte. Märkligt att de två kan vara så olika. Fast bådas namn återfinns på B-raden i ministeralfabetet.

Utsvävningar från ämnet är tabubelagda enligt min reklammakande vän. Tillbaka till storyn!

Bild nummer sju visar minister Billström som har funnit lösningen. Han reser sig ur ett badkar. Inte helt naken (av hänsyn till rikets säkerhet, skribentens anmärkning) men blöt. Och skriker ”eureka”.

Bild nummer åtta utgörs av en svart ruta. Med musik till. Bethoveens femte i c-moll. Opus 67.

Bild nummer nio visar en renstädat loge. Prydd med björkris och midsommarblomster. Utan några som helst krälande varelser.

Bild nummer tio innehåller ett överraskningsmoment. Alla väntar sig nu att minister Billström ska rida långsamt mot solnedgången men där gick ni bett. I bild nummer tio vilar ministern. En välförtjänd vila efter en hård dag med uttalanden, och handlande.

Sådär ja. Där har vi hela beskrivningen i en bildserie. Får jag inte en Oscar för bästa filmmanus nästa gång det beger sig ska jag säga upp bekantskapen med reklammakaren.

ÄRTOR & VALFLÄSK

onsdag, maj 27th, 2009

Har man bara ätit potatis i långa banor trånar man efter fläsk. Och valtider är bra tider för fläsk. Måhända enkom valfläsk men ändock.

Det dåliga med EU-valet är att det är begränsat utbud vad valfläsk beträffar. Frågorna är så långt borta, och så abstrakta att de knappast kan dryga ut ärtsoppan. Inte undra på att så få visar intresse för EU-valet.

Idag var det i alla fall några som visade intresse för EU-valet i Täby. Det är förstås intresset som visades  i Täby och inte själva EU-valet. Intresset berodde delvis på att Cecilia Malmström var dragplåster. Hon är sveriges EU-minister, om nu någon missat det. En tapper skara åhörare hade samlats där. Några av dem med grytor. För att hämta valfläsket. Det bidde inte mycket med det. Cecilia är en vettig människa.

Det är något visst med Cecilior över lag. Det vet alla som har läst herr Guillous medeltids variant på Coq Rouge. Där fann två Cecilior som hade ett slags huvudroll. Det finns två Cecilior i vår tid också. De heter Wikström & Malmström.

Cecilia Wikström är liberal. Hon har dessutom haft kurage att rösta efter liberala idéer. I fildelningsfrågan, eller ”integritetsfrågan” som det fina namnet är. Att hon ibland väljer ideologin före partipiskan talas det tyst om. Synd. Några Piratpartister skulle säkert attraheras av hennes mod.

Cecilia Malmström är också liberal. Fast lite mäktigare, och mer politiskt korrekt. Hon är som sagt en vettig människa. Inte bara för att hon har doktorerat. Kanske rent av trots det. Vettiga människor växer inte på träd. De få exemplar som finns behövs hemmavid. Man borde ta hem henne. Och skicka iväg Lejonborg och tant Marit i stället.

Nästa gång jag råkar fru Friggebo ska jag be henne byta skiva. I stället för ”We shall overcome” borde hon uppmana alla att sjunga Simon & Garfunkel. ”Oh, Cecilia, I’m down on my knees, I’m begging you please to come home, Come on home” Framför allt med tanke på det hemmavarande alternativet Major Björklund.

Hur som helst. Det blev inte så mycket valfläsk idag. Ärtsoppan får klara sig utan fläsk ett tag till.

På tal om ärtsoppa. Det finns de som påstår att Sverigedemokrater påminner starkt om ärtsoppa utan fläsk. Huvudingrediensen är ärtor, det kletar rejält och luktar illa efteråt. Undertecknad hör inte till den skara som tycker så. Dels tycker jag inte om politiska påhopp av dessa slag. Men framför allt för att jag gillar ärtor och pannkaka. Med eller utan fläsk.

Fast lite valfläsk av typen ett-slag-för-den-liberala-integritetstanken hade inte smakat illa. Om nu fru Cecilia Malmström vill veta en noshörnings uppfattning.

SHAGGY LUNDBY WEDIN

tisdag, maj 26th, 2009

I den profana musikvärlden finns en herre som heter Shaggy. Antagligen är inte detta hans riktiga namn. Ett slags artistnamn, skulle jag tro. Hur man nu kan sälja fler skivor med ett sådant artistnamn är mig en gåta.

Herr Shaggy har en slagdänga med refrängen ”wasn’t me”vill jag minnas. Googlar man på lyriken poppar den upp (antar att även den här typen av text går under beteckningen lyrik, skribentens alltför långa anmärkning). Jag hoppas att det inte är olagligt att kopiera några strofer ur den för att återge här. Och att Ipredmannen inte kommer och tar mig för det.

But she caught me on the counter (It wasn’t me)

Saw me bangin’ on the sofa (It wasn’t me)

I even had her in the shower (It wasn’t me)

She even caught me on camera (It wasn’t me)

She saw the marks on my shoulder (It wasn’t me)

Heard the words that I told her (It wasn’t me)

Heard the scream get louder (It wasn’t me)

Nu är det gjort. Texten återgiven. Måtte Ipredmannen skona mig. Downshiftad eller inte, jag har en familj att försörja. Och en sjuk mor. Noshörningsungar äter en hel del ska Ni veta!

Vän av ordning kan fråga sig varför jag envisas med att klippa in det om jag är så rädd. Svaret är för att texten påminner mig alltför mycket om Wanja Lundby Wedin. Frestelsen är för stor helt enkelt.

Hon har gång på gång ertappats med skägget i brevlådan (bildligt talat – skribentens anmärkning). Och klarat sig ur det hela. Hennes föregångare Stig Malm sa ett fult ord och ”now he is history” för att citera ännu en slagdänga. Fru Lundby  Wedin är inte historia. Inte än i alla fall. Alla sina blunders till trots.

Senast var det inte Fru Lundby Wedin som gjorde en tabbe. Det var Expressen. De intervjuade ett annat offer i stället för Fru Lundby Wedin. Offret vägrade att uttala sig om fallet. Kanske för att hon inte var Fru Lundin Wedin? Fast Expressen trodde det. Att tabloidpress gör tabbar ligger i deras natur, säger min journalistvän. De har en del seriösa tidningsjournalister att brås på. Min journalistvän nämner namnet Lasse Wierup i sammanhanget. Som ett slags guru för kvällspressen. Med sådana förebilder ska man inte bli förvånad om journalister missar, eller förvanskar sanningen.

Jag känner inte herr Wierup. Tycker att min journalistvän gör ett irrelevant inhopp i min text. Den enda poäng jag vill framhålla är att ”wasn’t me” gäller fortfarande för fru Lundby Wedin. Även om det var någon annan som sa det den här gången. Att även Expressen gör bort sig är väl ingen ursäkt för en annan? Eller?


PS! Felsatvning av namnet Lundby Wedin i min text var ännu ett exempel på journalistisk blunders kan jag hävda fast det inte är sant.DS!

MÄRKT FÖR LIVET

lördag, maj 23rd, 2009

Att K-märka hus är inte som idrott. Det går seriöst till. Någon tycker att huset har ett särskilt värde. Några sakkunniga håller med henne. Och några, inte fullt så sakkunniga myndigheter godkänner upplägget. Vips är kåken märkt för livet. Med litet ”k”, eller stort ”K”. Beroende på hur märkt den är.

Från och med den dagen åtnjuter huset legal immunitet. Man får inte längre göra vad man vill med det. Med ett undantag. Man får riva huset.

Ni läste inte fel. Huset får inte målas om i fel kulör. Fönster får inte bytas ut hur som helst. Man får inte ens sätta upp markiser. Men riva hela kåken, det får man. Ända ner till grunden. Det täcks inte av lagstiftningen. Lucka i lagen. 1-0 till exploatörer.

Metaforen skulle vara en lagstiftning som inte tillåter att man kröker ett hårstrå på folk. Att slå ihjäl dem går dock bra.

I Svea Rike har man länge haft skyddsvärda objekt- och miljöer. Såväl av kultur-, som av naturvärden. De har kallats ”riksintressen”. Alltså intressanta i hela ”Das Reich”. Angrepp på riksintressen undanbedes. Såvida det inte gagnar andra, viktigare, riksintressen.

I EU hade man inte haft denna form av skydd. I tidernas begynnelse i alla fall. Något borde göras. Något som är ännu finare än riksintresse. Det är EU och inte vad skräp som helst.

Lösningen stavas ”Natura 2000”. Objekt som får denna epitet är inte bara intressanta, inte bara riksintressanta heller. De är 2000 gånger intressantare än så. Och de får man minsann inte röra. Inte ens om de står i konflikt med andra riksintressen.

Snustorra dock högst betrodda tjänstemän på länsstyrelserna runt om i landet fick i uppdrag att kartlägga svenska sådana. (Alltså  Natura 2000-områden, skribentens anmärkning). Arbetet skötte man exemplariskt. Valde ut de riktiga godbitarna ur svenska naturskatten, och skickade dem till EUs högkvarter.

Aj aj aj. Svenskarna måste ha gjort ett dåligt arbete. Alla andra hade mycket fler, och större områden. Det kan inte finnas mindre intressant Natur i Sverige än i t ex Nederländerna. Bakläxa blev det.

De svenska tjänstemännen var totalt förvirrade. De hade, till skillnad från sina utländska kollegor, tagit allvarligt på uppgiften. Och valt ut de riktigt viktiga områdena. Antagligen för att de hade för avsikt att respektera skyddet längre fram.

Men EUs bakläxa tar man inte lätt på. Kartan fick ritas om. Med massa andra områden, och utvidgning av de ursprungliga.

Vad man inte tog med i beräkningar är en utväg utifall andra riksintressen kommer i konflikt med Natura 2000 områden. Natura 2000 är lika med död hand över utvecklingen. För gott.

Ännu en lucka i lagen. Den här gången till exploatörernas nackdel. 1-1 kan man säga och det är inget dåligt resultat. Om man nu ska räkna resultat. I likhet med idrotten. Det kanske finns en likhet mellan idrott och skydd av natur- och kulturvärden trots allt.

HJÄLTEDÅD VS TERRORDÅD

torsdag, maj 21st, 2009

”Att hamna i fängelse är inte bra.” Det är en gammal känd kinesisk visdom, och är det inte det så borde det vara det. Hittills har alla trott att fängelsevistelse inte är bra för den internerade. Det finns dock nya rön som ifrågasätter detta.

Vad mat anbelangar är det värre att vara patient än fånge. På fängelser runt om i landet får man nämligen lagad mat. Man slipper fru Wallhagers köpta mat. Den mat som patienter får. Fullproppade med E-ämnen och i bruna förpackningar. Bruna förpackningar är, näst efter orange kuvert, det värsta som finns.

Kan det vara meningen att fångar ska få bättre mat än patienter? Det är tur att fru Wallhager inte är ansvarig för den ordningen. Annars skulle elaka tungor göra gällande att hon jobbar i egen sak. Om hon, mot förmodan, skulle göra en olaglig upphandling och följaktligen – vilket gudarna må förbjuda – hamna i fängelse.

Att hamna i fängelse anses vara ett hårt straff. Det finns de som är för hårda straff. Minister Tobias Billström t ex. Han menar på att man ska ta i med hårdhandskarna mot bovar, och flyktingar. Vi har väl tidigare konstaterat att minister Billström har grabbarna i Brokeback Mountains som förebild. Hårda, och rättvisa. I Vännäs har han i alla fall hörsammats.

Jag har tidigare tyckt att minister Billström borde ta över efter Betarice Ask. Han har de rätta idéerna. ”Burar man in fångarna får samhället lugn och ro.” Det har dock uppstått några komplikationer som är i vägen för hans kandidatur:

Den ena är att fru Ask inte tycks vilja gå i pension någon gång. Jag är rädd för att hon avser att slå Fru Marit Poulsens rekord. I att hålla sig kvar på den politiska arenan.

Den andra är att fängsla bovar kan vara skadligt för samhället. De kan nämligen konvertera till Islam i fängelset, och planera terrordåd. I stället för vanlig hederlig stötplanering à la Björnligan.

Tro det eller ej men detta är sant. Har hänt i Amerikas Förenta Stater. Där har några fångar konverterat till Islam och planerat att skjuta ner ett militärplan, och spränga en synagoga. För ändamålet fick de vapen av infiltrerade FBI agenter. De är nu häktade. För innehav av onda planer, och obrukbara vapen. Alltså bovarna och inte FBI agenterna. FBI-agenterna är ute och försöker förmå fler fångar att konvertera till islam, och att planera terrordåd. Då kan FBI-agenter rycka in, förse bovarna med obrukbara vapen, och rädda världen. Hjältedåd i stället för terrordåd.

De obrukbara vapnen är av samma typ som en känd nydemokrat och skivbolagsdirektör innehar. Honom häktar man minsann inte för innehav av obrukbart vapen. Kanske för att han saknar onda planer. Har han haft några är de väl skrinlagda vid det här laget.

Skivbolagsdirektörens arvtagare på den politiska arenan, herr Jimmy Åkesson har fått ägg i ansiktet. Enligt kända homeopater är ägg bra i kampen mot obrukbara vapen. Herr skivbolagsdirektörn kunde ha stannat kvar på sin post. Och tagit del av ägget. Det kanske hade hjälpt, vem vet.

Numera är jag övertygad om att varken skivbolagsdirektören eller herr Åkesson borde sättas i fängelse. Där finns det nämligen risk att de konverterar till islam, och planerar terrordåd. Fängelsevistelse må vara dåligt för den internerade. Det kan vara ännu sämre för samhället.

Den upp- och nervända världen

söndag, maj 17th, 2009

Undertecknad har, i likhet med de flesta, många släktingar i Amerikas Förenta Stater. Mina släktingar har flytt undan svälten, så som många andra. Skillnaden är att de mina flydde undan den mentala svältdöden. Stavas FANATISM.

Att man flyr undan fanatism till Amerika är en gåta i sig men det hör inte till vår historia. Till vår historia hör däremot att jag råkade vara i Staterna för några år sedan. När de firade 700-års upptäckten av kontinenten. Det var en trevlig tid. Massa firanden. Säga vad man vill om amerikaner men fira kan de. Och det i stor skala. Really BIG! Tillställningar och spektakel avlöste varandra under den tiden. Den ena häftigare än det andra. I vått och torrt. Mest i vått så att säga.

Under en av dessa otaliga tillställningar kom jag i samspråk med en Indian. Jag var något överförfriskad, det erkänns. Det var dock inget mot vad han var. Ja, ni vet hur det är. Ingen söndagsskola precis.

Vi var dock rätt så beskedliga båda två. Gjorde inget dumt. Löste bara världsproblemen. I smått och stort. Ett slags rödtjutextas. Min nyfunne vän hånade hela spektaklet. Vad han sa minns jag bara fragment av:

Någon idiot till skeppare tog fel på sitt resmål med 15- 20 tusen kilometer och strandade hos oss. Illaluktande och nerlusade höll han, och hans kumpaner på att svälta ihjäl. Vi gav dem mat, vatten och vårdade dem till livs igen.

Och vad händer sen? När de väl har vaknat till? Jo. De upptäcker en ny kontinent! Genom att köra fel. Missa målet med jordens halva omkrets. Att mina förfäder har bott i dessa marker i årtusenden räknades inte. VI räknades inte. Och vet Du varför?

Tyvärr fick jag aldrig höra svaret på hans retoriska fråga. Han hann somna mitt i meningen. Och mitt sällskap ledde mig vidare till nästa bar.

Av fortsättningen på den kvällen minns jag inget. Desto mer av dagen därpå å andra sidan. Det här var före Starbucks tiden. Det amerikanska kaffet hade ingen effekt mot baksmälla. Det hade ingen effekt på något annat heller, möjligen på att stimulera vätskegenomströmningen genom kroppen. Det ordinarie receptet på två magnecyl och fyra koppar kaffe var verkningslöst.

Kvar satt man med ont i hårfästet och massa grubblerier kring Indianen och hans attityd. Så småningom gick bakfyllan över. Det brukar den göra. Vi fortsatte med festandet i flera dagar till. Ihop med andra lyckliga invånare. Indianen såg jag inte mer. Undrar ibland vad som hänt honom. Troligen är han död i skrumplever vid det här laget. I en husvagn i något Indianreservat.

Hans filosofiska inlägg var djupa. Mycket djupare än vad mina bekantas kallprat kunde beskyllas för. Trots att bland mina fanns flera Berkley- och Stanfordare. Man får ju en del att grubbla över.

Och vet Ni vad jag gjorde härom månaden? Som en följd av mina grubblerier under alla dessa år? Med Indianens ord i tankarna? Jo, jag var ute med några goda vänner. Och firade Sveriges upptäckt. Tro’t eller ej. Sverige upptäcktes för trettio år sen. När jag för första gången landade i Malmö.

BARAK O’MARIA

lördag, maj 16th, 2009

Det finns en dam som heter Maria Wallhager. Och en herre som heter Barak Obama. Damens existens var jag totalt okunnig om. Ända tills för ett par dagar sedan. Hon har varit en doldis för mig. En doldis i miljardklassen.

Nu vet jag dock vem fru Wallhager är. Det är hon som inte har gjort något fel. Hon är landstingsråd. Det i sig kan tyckas vara fel men bortsett från det. Fru Wallhager har handlat mat för si så där en miljard kronor. Politikerna är rasande. De fick inget veta. Politiker! Det är de som sitter i styrenheten, vad den nu heter på Landstingiska. Jag kan satsa en femma på att de arvoderas också. För den uppgift politiker tycks ha. Att inte veta något när det gäller. Ni minns väl Wanja?

Det hela har lett till att maten tillagas centralt. Proppas med E-ämnen. Skeppas runt till de olika sjukhusen. Och mikras fram till behaglig temperatur. Varsågod och njut! Om denna hantering bidrar till att patienterna tillfrisknar är något osäkert. Och politikerna visste inget om det hela. Inte förrän det skrevs om det i pressen.

Det finns fler än undertecknad som länge undrat över vad ett landsting är för organ. Och vad man gör där som inte kan göras av kommunen, eller staten. Nu har vi svaret. Man handlar mat till patienter. Den mat de egentligen inte vill ha men patienter inte veta sitt bästa!

Fru Wallhager gör således inget fel. Hon är anställd som Landstingsråd. Så länge det finns ett landsting finns det ett landstingsråd också. Och detta råd får köpa vilken mat hon vill. Med eller utan andra politikers vetskap. Det är därför landstinget har råd. (Lustigheter på Göteborgska, skribentens anmärkning)

Herr Obama är, till skillnad från fru Wallhager mycket känd. För många saker. Bland annat för att han stängde militärdomstolarna, det första han gjorde. När han blev vald till USAs president. Handlingskraft! Och medmänsklighet! Samt tecken på besittande av de juridiska kunskaper han sägs ha tillägnat sig. Under studier på Harvard.

Herr Obama är själv politiker. Det är således svårt för honom att agera utan politikernas vetskap. Men han måste ha agerat utan några andras vetskap när han stängde  militärdomstolarna. Han kanske agerade utan tjänstemännens vetskap. Vilka tjänstemän som helst. CIAs tjänstemän t ex. Utan någon som helst ambition att insinuera något.

I Sverige är det fult att tjänstemännen begår handlingar utan politikers vetskap. Även om det tycks vara normalfallet. Hur det är i Amerikas Förenta Stater vet jag inte. Det kanske är tvärtom där. Det kanske är fult att politiker handlar utan tjänstemännens vetskap.

Om det nu är så har Herr president Obama rättat till sitt misstag. Han har åter öppnat militärdomstolarna. Med en rejäl ansiktslyftning men ändock. Som gamla fru P säger: ”Det är fortfarande samma åsna, fast med ny sadel”.

Jag är övertygade om att fru P säger detta enkom avseende militärdomstolarna. Att det skulle vara någon antydan om likheter mellan snart-salig herr Bush och herr president Obama dementeras å det bestämdaste.

Fru Wallhager skulle kanske lära sig av herr Obamas kovändning. Göra om upphandlingen och be att få maten levererad i gröna boxar. Istället för bruna. Det är miljövänligare med grön.


Kvotering före Schavottering

onsdag, maj 13th, 2009

På jobbet har vi en kvinnlig vaktmästare av utomnordisk härkomst. Hon är egentligen pensionär. Jobbar några timmar om dagen. Hjälper oss på kontoret, träffar lite folk och tjänar en slant. Våra kostnader för henne är inte så stora heller. Tack vare den låga arbetsgivaravgiften. En typisk Win-win situation, på ren svenska.

I morse kom hon till kontoret, glad i lynnet och något arrogantare än vad man är van att se henne. Jag ska säga upp mig sa hon. Varför det, undrade vi. Är Du inte nöjd med oss?

Jodå, men jag kommer snart att få erbjudande om att bli styrelseledamot i ett statligt bolag, och då har jag inte tid med er längre.

Vi undrade naturligtvis om hon hade fått solsting eller något. Följer ni inte debatten i massmedia frågade hon. Gudrun Schyman kräver kvinnlig styrelserepresentation i alla statliga bolag för att de ska gå med vinst.

Maud Olofsson och Centern vill också könskvotera styrelserna i de statliga bolagen. Det blir liksom lönsammare affärer med fler tanter. Att Wanja Lundin Wedin har suttit i många år i många bolagsstyrelser, att hon trots sin långa meritlista låter sig luras beträffande VD-avtalet och att AMF gör rejäla förluster är bara undantagen som bekräftar regeln. Huruvida Wanja var inkvoterad eller inte är lite oklart men oavsett vilket har detta lett till hennes schavottering.

Inte nog med det upprepar vår, snart före detta, vaktmästare. Dessutom pratas det i dagens tidning om att mångfalden i statliga bolagsstyrelser är för dålig. Bara 2 av 146 har utomnordisk bakgrund. Vad de har för förgrund framgår inte av artikeln men strunt samma.

Om kön- och härkomst kvalificerar en till att få bra poster borde ålder vara ännu mer kvalificerande. Man samlar på mer erfarenhet ju äldre man blir. Jag, i likhet med ordförande i Pensionärspartiet, tycker att även pensionärer borde kvoteras in i bolagsstyrelserna. Som motvikt till ungtupparna från Stureplan.

Där ser Ni utropar hon triumferande. Jag är kvinna, utlänning och pensionär. Min framtid är således säkrad. Feta styrelsearvoden väntar runt hörnet. Ajöss med allt slitgöra.

Vi försöker mana henne till försiktighet. Du kanske borde avvakta med att säga upp dig tills du har fått ett konkret bud.

Icke sa Nicke. Kommer det inget bud inom den närmaste veckan går jag till jämställdhetsminister och klagar. Hon är visserligen mot kvotering. Det erkänns, men det är hennes jobb att försvara mig ändå. Det hade varit bättre att ha kvar en jämställdhetsombudsman som Clas Borgström. Han påminde mycket om New York-detektiven Mike Hammer. Hade pondus och skulle injaga mera skräck i de syndande valberedningarna.  Men fru Sabouni får duga. I brist på bröd får man äta limpa.

Vi böjer oss för vår snart före detta vaktmästares argument och önskar henne lycka till i sitt nya uppdrag. Hon är dock välkommen tillbaka om det inte blir något av det.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu