CHRISTO & TUNNELBANEBRANDEN

En vandring längs med Strandvägen är alltid uppfriskande. Glada människor, pälsburna hundförare, båtar i alla färger och former. Och så anrika möbelaffärer. Att avslutas med ett besök hos släktingarna på Djurgården, eller med att ta del av svågerpolitiken på den kungliga Dramaten.

Överraskningsmoment finns det också att tillgå. För de som söker spänning i livet. Igår t ex. Det stod bortåt fyra hundra svenska ungdomar längs med vägen, och höll i en jättelång banderoll, eller flagga, eller vad det nu var för tygstycke.

Vladimirov Javacheff är i farten igen tänkte jag. Ni vet. Han som går under artistnamnet Christo och har pippi på att klä in saker i tyg. Empire State Building t ex. Men det var två saker som inte stämde. Dels var tyget grönt och han brukar använda vitt, och dels hade tidningar inte skrivit ett ord om att Christo intar Stockholm. Han är ju en världsartist.

Det kanske är jag som missat nyheten totalt tänkte jag men så var inte fallet. Under ”down shifting”-perioden skaffade jag mig vanan att konsumera nyhetsmedierna till max. Och vanan lever kvar. Därför borde jag ha sett om det stod någonting om Christo.

Vid skymningen var vandringen över. Med spontan ändring i programmet, inspirerad av dagens ovanliga händelse. I stället för Dramaten besöktes Operan. Dans med musik därtill. Båda av hög klass. I det sista stycket var dock omvänd ordning. Det blev violinmusik med dans därtill. Med Vilde Frang som trollband publiken, och orkestern, och dansarna, och noshörningarna.

Stycket handlade om grönsaker, vilket ånyo fick mig  tänka på de gröna gubbarna. Nyfikenheten tog över. Väl hemma försökte jag – via tidningars nätupplaga – ta reda på vad det var för ungdomar med grön banderoll som kantade Strandvägen. Jag hittade allt om militären som är beredd på anfall från svininfluensan. Om en laddare som måste ha orsakat branden i tunnelbanan. Om Carl Bildts missnöje med EU-toppmötet. Om rödgrönt lyft mot det okända. Om Fuglesang som spelar schack. Om Förbifart Stockholms vara eller icke vara. Om misshandelsfall i Skåne. Om Khaddafi som ritat en sportbil (det är han och Koenigsegg, skribentens anmärkning). Om anlagd brand i en skola. Och så förstås om Zlatans mirakel som räddade lite av Sveriges VM-drömmar. Om episoden på Strandvägen fanns det en rad. Några ungdomar protesterade mot presidentvalet i Iran. I samband med EU-toppmötet. I pappersupplagorna idag fanns inte ens den raden.

Jag vet fortfarande inte vilka dessa ungdomar var, vad det var för en konstnärlig installation de hade åstadkommit och varför. Personligen skulle den kunskapen intressera mig mer än Fuglesangs schackspel, men vad vet jag. De fina tidningarnas chefsredaktörer vet säkert bäst. Vilka nyheter som är nyheter. Och vilka som inte är det.




Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu