Archive for the ‘Aktualiteter’ Category

O SANCTA SIMPLICITAS

söndag, augusti 2nd, 2009

O, heliga enfald lär någon kättare ha sagt innan han blev bränd på bål. Ett öde han inte var ensam om.

Mer än tvåhundratusen människor fängslades, torterades, skickades ut på straffarbete eller brändes på bål mellan åren 1481 och 1517. Allt på order av inkvisitionsdomstolar. Motivering var kätteri, häxeri eller helt enkelt fel tro.Tur att man inte levde då i Spanien. Alltså tur för de som inte gjorde det. De som gjorde det fick nöja sig med att säga ”o, sancta simplicitas” innan de brändes på bål.

Under Stalins maktperiod i Sovjet var det ett par miljoner människor som fängslades, torterades, deporterades, dödades eller försvann spårlöst. Motiveringen var att de var kontrarevolutionärer, Trotskister,  eller helt enkelt ha fel tro.

Tur att man inte levde då i sovjet. Alltså tur för de som inte gjorde det.

Under mullornas trettioåriga historia i Iran är det också tusentals människor som torterats, hängts, stenats till döds eller helt enkelt förvunnit från jordens yta. Motiveringen känns igen. I främmande makts tjänst, kätteri, hädelse eller helt enkelt fel tro. O, heliga enfald är i högsta grad brukbart så här 500 år senare.

Tur att man inte lever i nutidens Iran. Alltså tur för de som inte gör det. De andra kan ju alltid säga ”O, heliga enfald” när de torteras till döds, men det är en klen tröst.

Lika klen som trovärdigheten på de summariska rättegångar som pågår i landet. Mönstret känns igen. Från Inkvisitionens tid, från Stalins tid och från prästernas tidigare tid vid makten. Rättegångarna går inte enbart ut på att rättfärdiga dödandet. De har till avsikt att bryta ner motståndet. Hos individen, och hos samhället. Tankarna förs lätt till Orwell och 1984.

Att Ni dör räcker inte för oss. Ni måste brytas ner. Förlora all förmåga till motstånd, all kämpaglöd. Sen ska Ni göra offentlig avbön. Vi vill inte att folk ska ha några hjältar. Därefter kommer Ni att friges. Gå omkring som pestsmittade spöken. Som mänskliga vrak. Ingen kommer att vilja närma sig er. Då, men först då, kommer Ni att dödas. Försvinna spårlöst ur historien. Ingen kommer att komma ihåg er och än mindre sakna Er.”

Mullorna i Iran har lärt sig metodiken av sina föregångare. Inkvisitorer, Stalins vakthund Beria m fl. Nu är mullorna fullärda. Trettio år av makt, maktmissbruk och korruption har lärt dem allt vad de behöver i den vägen. Dagens rättegångar är ännu ett bevis på detta. Efter gammal beprövad metod. Historien upprepar sig. Man kan bara hoppas på att upprepningen sker fullt ut. Så som skedde i Sovjet.

Upprepningar är inte en del av den mänskliga utvecklingen. Den utveckling som – trots allt – tycks finnas. Oavsett hur det är med den saken tycks enfalden bestå. Helig eller inte.


OGRIPEN GRIPENSTAM

lördag, augusti 1st, 2009

Så här första dagen efter en slapp semester känns det inte nödvändigt med hjärngymnastik. Perceptionsförmågan är inte direkt på topp (avser uppfattningsförmågan, skribentens anmärkning!). Farsen i Täby med omnejd är dock för lockande. Det är bara att övervinna slappheten. Något måste man ju fatta. Och det får bli pennan.

Herr Gripenstam är kommunalråd i Täby. Han har ersatt Fru Reinfeldt. Filippa för Täbyborna. Filippa ersatte i sin tur herr Klåvus ty nämnde herr Klåvus hade vissa gemensamma drag med fru Reinfeldts svärfar. På den tiden det begav sig.

Någonstans under den här ersättningskarusellen såldes Tibble Gymnasium till rektorn och ett par lärarkollegor till henne. Priset var högt. Nio miljoner kronor. Det höga priset var dock ungefär tjugo procent av skolans värde. Om man inte räknar med goodwill-värdet. Ekonomer vill gärna räkna med goodwill-värdet. Hur flummigt det än är. En gymnasieskola i Täby, med ett stadigt kundunderlag (det är så eleverna numera heter) betingar säkert ett mervärde på några miljoner. Bara för namnet.

Ledande kommunpolitiker ville dock inte räkna med goodwill-värdet. Varken för skolan, eller för kommunen. Att kommunen blev anklagad av massmedia för att slumpa bort kommunal egendom gjorde inte så mycket. Majoriteten hade fattat sitt beslut. Täby är en modern kommun. Där härskar majoritetens uppfattning. En majoritet med stort M. Förlegade begrepp som Konsensus göre sig icke besvär. Inte heller oppositionspartier. Typ Folkpartiet (det är faktiskt sant att i Täby är Folkpartiet det största oppositionspartiet, skribentens anmärkning).

Saken fick dock en juridisk utgång. Kammarrätten fastslog att majoritetsbeslutet var FEL. ”Oups, I did it again” sa herr Gripenstam. Att det var olagligt att sälja allmän egendom för underpris visste vi inte om. Sorry! Men lagt kort ligger. Vi kan ju inte häva köpet. Då lider den stackars köparen ekonomisk skada. Och vi måste kompensera henne. Det blir dyrt för kommun.

En icke-professorsvän till mig tyckte att argumentet var lysande. Då kan vi stjäla några bilar och sälja vidare, tyckte han. För en billig penning. Man kan ju alltid be om ursäkt i efterhand. När brottet uppdagas vill säga. Sen får man lite smäll på fingrarna, men vad gör det? ”Vi visste inte att det var olagligt”. Köpet kan dock inte hävas. Köparen har ju handlat i god tro. Alla är glada och nöjda. Förutom bilens ursprungliga ägare. Eller möjligen försäkringsbolaget.

Min väns teori håller inte. Han kan inte tjäna pengar på den affärsidén. Det är bättre att han jobbar vidare för att bli professor i stället. Brott av typen biltjuveri har samhället rutin på, hoppas man. Och ingen försäkring täcker kommuninvånarnas förlust för bortslumpandet av deras egendom.

Nu har EU blandat sig in i leken. Då blir det andra bullar. Staten kan fällas för fördragsbrott. Det Ni. Huruvida detta leder till att Sverige ska betala böter eller om det räcker med att säga ”sorry” är oklart. Staten borde kanske vända sig till nämnde herr Gripenstam för att få råd. Alltså goda råd. Han om någon vet hur man bryter mot fördrag. Utan att bli gripen. Vare sig av panik eller av polisen.


SCHAKALEN OCH DEN GULA HUNDEN

fredag, juni 19th, 2009

Det blir sällan som man tänkt sig. Här kommer ett färskt exempel. För klentrogna. Undertecknad skulle gå i sommaride. Skrev avskedsbrev och allt. Men det kom ett tryck från läsarna. Det brinner i Iran. Inget står om det i din blogg. Pinsamt.

Jag får väl ge efter för läsarnas stormlika protester. Båda två. Mina kunskaper i området är bristfälliga. Än sen. Det har inte hindrat andra – riktiga journalister – från att yttra sig.

Jag får väl sätta ihop en expertpanel. Pensionerade rektorinnan fru ”P” får bli vår egen korrespondent i landet. Hon befinner sig faktiskt där just nu. Unge herr dataingenjör ”D” får representera de unga och icke desillusionerade krafterna.

Först ringer jag på en knackig telefonlinje till fru ”P”

- N: Kan Ni beskriva situationen i landet just nu?
- P:Nej.
- N: Ursäkta mig? Är Ni inte där kanske?
- P: Jo. Men i likhet med andra utländska journalister går jag inte ut.
- N: Vill Ni sammanfatta er egen syn på skeenden i landet?
- P: Den gula hunden är schakalens bror.

Samtalet bröts innan jag hann fråga vad fru P menade med detta uttalande. Får väl googla. Kommer fram till att Perserna gillar att använda sig av djuriska metaforer. Så som i boken ”Kalile och Demneh”. Boken är en klassiker. Översatt till Persiska från Indiska. Och tidigare från Gammalpersiska till Indiska, och innan dess från Sanskrit till Gammalpersiska. Så har Perser räddat flera kulturskatter undan arabernas invasion på 600-talet.

Hur som helst. Schakalen i boken är listig, och med tvivelaktiga avsikter. Jag försökte slå upp vad noshörningen står för men det fanns ingen noshörning i boken. Skandal!

Mina efterforskningar ledde så småningom till en tolkning av det ordspråk som fru P använde. ”Att behöva välja mellan pest och kolera”. På ett ungefär.

Jag borde ha större framgång hos den unge ingenjör D. Han är visserligen född efter den förra revolutionen och på Kungsholmen men han är starkt engagerade i Persernas öde och äventyr. Just nu är han fullt upptagen med att sätta upp proxy-servrar, vad det nu är för några.

- N: Kan Du kommentera situation i landet?
- D: Enough is enough.
- N: Vilket betyder?
- D: Folket har fått nog. När man inte ens är fri att välja den näst-sämsta framför den sämsta. Då är måttet rågat.
- N: Och vad händer nu?
- D: Folk protesterar.
- N: Och sen?
- D: Några dödas
- N: Och sen?
- D: Mera protester.
- N: Och detta leder till?
- D: Inget men folk mår lite bättre av att ha sagt sitt. De som överlever.

Jag tycker mig skönja ett visst mått av cynism i herr ingenjör ”D”s uttalande. Men vem är jag att veta. En sak vet jag dock vid det här laget. Det blir sällan som man tänkt sig.

PROPPEN & LAGFÖRSLAGET

tisdag, juni 16th, 2009

För några år sedan hade Banverket en generaldirektör som hette Jan Brandborn. Han kallades allmänt för ”Proppen”. Inget smickrande namn precis. Det kom sig av att han var en snustorr, dock högst betrodd tjänsteman. Gjorde inga fel. Tolererade inga fel. Och utvecklade inget heller.

Vid samma tidpunkt hade ett annat statligt verk en annan generaldirektör. Han var herr Brandborns raka motsats. Utvecklade mycket. Och höll sig tvivelaktigt nära lagens gråzoner. Hans ämbetsverk drabbades av stora ekonomiska bekymmer. Pengarna rann ut ur verket i en strid ström (bildligt talat – skribentens anmärkning). Liraren fick lämna sitt statliga uppdrag och sluta sina dagar som styrelseordförande i något företag i näringslivet. Ett öde i sig.

Herr Brandborn ersatte honom. Bland annat tack vare sitt öknamn. ”Proppen”. Elaka tungor skulle ha sagt att Banverket blev av med en propp som hindrade utvecklingen och att det andra Verket fick sig en välbehövlig propp, som stoppade pengadiarrén. Jag som inte är så elak vill säga ”rätt man på rätt plats” i stället.

Och rätt man på rätt plats. Det är vad Jan Björklund är. Just nu. Med sitt nya förslag till Skollagen. Skolpolitiken är Folkpartiets starkaste kort. De har begripit vikten av att ha riktiga skolor. Och haft modet att säga det högt. På punkt efter punkt efter punkt.

Sveriges skola ska präglas av kunskap.

Inget barn ska behöva lämna skolan utan att kunna läsa, skriva och räkna.

Det är tillåtet för elever att ha disciplin i skolan.

Alla(h) skolor ska erbjuda bra utbildningar.

Det är inte fult att var duktig.

Elitskola är inte mindre rumsren än elitidrott.

Adversus solem ne loquitor säger de lärda. Argumentera inte mot solen(s existens) skulle vi andra – som inte är fullt så lärda – säga. Ändå har det tagit många år efter 1968 att komma tillbaka och konstatera att skola är en plats där barn ska lära sig kunskap. Det är nog inte bara Folkpartiet som vågat förkunna det självklara. De har däremot varit först, mest högljudda, och ihärdigast. Som det ser ut nu även bönhörda. Lite tack vare herr Björklund.

Det är inte särskilt ofta han kan åtnjuta epiteten rätt man på rätt plats. T ex när han uttalar sig i utrikespolitiska frågor. Man skulle nästan tro att han är en gammal major från 1800-talet. Det är han inte. Han är från 1900-talet. Som utbildningsminister är han dock på rätt plats. Definitivt.

Påminner lite om herr Brandborn. ”Proppen”  minns ni? Väl där han behövdes gjorde han stor nytta. Snälla Folkpartiet. Kan ni inte permanenta herr Björklunds position som utbildningsminister. Ordförande i partiet kan bli någon annan. Kalla hem EU-ministern t ex.

Birgitta Friggebo är folkpartist, och känd för sina allsånger. Jag upprepar min uppmaning till henne. Snälla Friggan! Kan inte du stämma upp till allsång en gång till. Fast med en annan låt: ”Oh, Cecilia, I’m down on my knees, I’m begging you please to come home, Come on home”.

Slutligen vill jag be herr Brandborn om ursäkt för att jag avslöjade hans öknamn I jakt på metaforer i samband med  herr minister Björklunds presenterade lagförslag.


ÄTA KAKAN & HA DEN KVAR

torsdag, juni 11th, 2009

Svårt att smyga fram när man rider på en elefant. Är det någon som vill säga emot detta påstående? (Retorisk fråga – skribentens anmärkning). Och ändå använde gamla indier elefanter i sina krig. Inga överraskningsmoment där inte.

Överraskningsmoment finns dock i den kritiska syn många naturvänner intar i vindkraftsfrågan. Vad tror de egentligen?

Kärnkraft är snabb och effektiv. Det finns tre stora nackdelar med den. Kan missbrukas för tillverkning av kärnvapen. Lämnar farligt avfall efter sig. Vid olyckor finns risk för storskalig ödeläggelse.

Vattenkraften är ett rent och fint energislag. Det finns tre stora nackdelar. Reglering ställer till det för fiskarna. Landskapet kan förändra utseende/karaktär. Tillgången till vatten är opålitlig.

Solen är en pålitlig energikälla. Visserligen kommer solen att dö ut en dag men den dagen borde ligga några år bort! Solenergin har dock tre stora nackdelar. Tekniken är fortfarande småskalig. Produktiviteten ganska låg och sist men inte minst – energikällan lyser ofta med sin frånvaro i detta avlånga land.

Biogas och etanol är bra inhemska energikällor. Det finns dock tre stora nackdelar. Råvaran är oftast mat. Priset är högt och effektiviteten tveksam.

Och vindkraft, som inte är fullt så småskalig längre, kompletterar vattenkraft väl och kan med fördel placeras i obeboliga trakter. Även den har tre nackdelar. Väsnas mycket. Kan hota fågellivet. Och kan påverka skogen. Så säger i alla fall en del förstå-sig-på-are.

Kol, gas- och olja ska vi inte ens tala om. De är ändliga energiresurser, lämnar efter sig föroreningar och koldioxid. Och gör oss beroende av utlandet, typ Danmark och Ryssland. Hemska tanke.

Att finna tre nackdelar för allt i världen är lätt. Det behövs inga professorer till det. Raderna ovan visar att även en noshörning kan sköta det jobbet. Det jobb som är svårare att göra är att finna någon energikälla som ingen kan gnälla på. I dagsläget känns det mycket avlägset.

Vän av ordning undrar om det finns något kvar att göra energi på. Förutom att bränna sopor. Vi får ligga i  och producera sopor bäst vi kan. Så att det finns något att bränna. Om man inte vill frysa ädla kroppsdelar av sig. Eller så. Vill Ni veta tre nackdelar för det med?

Att ställa olika miljöfrågor mot varandra är en god tanke. Förutsatt att det finns förstånd att vikta skeenden mot varandra. Att spränga bort en hel stad för att rädda en myrstack är säkerligen en miljögärning, men hur god den är kan man undra.

Låt oss konstatera tre saker. I stället för att finna tre nackdelar. Som omväxling.

Konstaterande nummer ett: Inget kan fås gratis. Inte ens energi.
Konstaterande nummer två: Små skador är mindre farliga än stora skador.
Konstaterande nummer tre: Att rida elefant smygandes är svårt.

I VALET & KVALET

lördag, juni 6th, 2009

Härom dan läste jag några rader i en bok innan jag somnade. Det var en gammal bok. Med massa sedelärande historier. Den historia jag läste handlade om en man som beställde brunnsborrning. För att få fram vatten. Här blir det inget vatten, sa brunnskillen redan efter tjugo meters grävande. Fortsätt svarade mannen. Du. Det blir inget vatten här, sa den pliktskyldige entreprenören ånyo efter hundra meter.

- Fortsätt.

- Det är är meningslöst. Jag står här, borrar, gräver och tar dina pengar för ett vatten du inte får. Kan vi inte lägga av?

-Fortsätt sa jag, och klaga inte! Det kanske inte blir vatten för mig. Levebröd för dig blir det dock.

Imorgon är det val till EU-parlamentet. Det är ett svårt val. En stor apparat. I tjugo och några länder. Med massa reklam, och engagemang. För att välja ett parlament som inte bestämmer. Själv ska jag rösta. Hade övervägt att avstå från rätten att rösta. Och ta en dagens rätt i stället. Och en pilsner. Men det blir inte så. Av rädsla, för att vara riktigt ärlig.

Jag känner en som är förstagångsväljare. Vill gärna berätta för honom hur jag har tänkt att röstat, och varför. Lägger upp det på gammalt hederligt vis. Genom att fråga honom hur han tänker rösta.

Först blir han häpen. Att avslöja sin politiska övertygelse är väldigt självutlämnande. Nästan värre än att gå ut offentligt med sina sexuella böjelser. Även om en del inte tycks ha svårt för någotdera. Berlusconi, t ex. SD vill bli frände med Berlusconis kompisar Lega Nord. Lika barn lega bäst, eller hur det nu var.

Jag är tvungen att förklara mig. Det är ingen pervers böjelse som ligger bakom min önskan att veta vad han röstar på. Jag är bara nyfiken. Och letar förtjockningsmedel till mina egna tankar. ”Sujet” heter det på utrikiska.

Hjärtat vill välja Piratpartiet, säger han till slut. Och lojaliteten är hos Liberalerna. Men superkapitalister, som Piraterna kallar sig för. Det är inget för mig. Och Marit Paulsen, du vet. Man kan få mardrömmar för mindre. Ja, jag vet, sa jag. Och berättade om den dröm jag haft i natt.

Jag drömde att vi hade fått en ny regering i landet. Med Marita Ulvskog som näringsminister. Och hon inmundigade gräddfil på löpande band. Med Gunnar Hökmark som kulturminister. Och han läste högt ur Shakespeares samlade verk. Med nasal röst. Med Alf Svensson som framtidsminister påhejad av Leif  GW Persson och Ian Wachtmeister. Ny Bill och Bull varning För resten. Greven och betjänten har fått halvnya ansikten. Med Wanja Lundby Wedin som finansminister. Med Tobias Billström som invandrarminister (fast det är dessvärre ingen dröm – skribentens anmärkning). Och ve och fasa, med alla vårs Gudrun som idrottsminister. Påhejad av Benny Anderssons miljoner. I min dröm krävde hon att fotbollslagen  AIK, IFK Göteborg och Malmö FF skulle ha hälften tjejer på plan. Fem och en halv personer av varje sort. Hon kommer att göra skillnad lär Benny sagt. Det kan ni hoppa upp och sätta er på att hon kommer att göra.

Jag vaknade kallsvettig ur drömmen. Var fortfarande sömndrucken när en rädsla smög sig  på mig. Rädslan att min dröm skulle besannas. Om de nämnda människorna blev kvar i landet vill säga.

Det är nog bättre att rösta iväg dem till EU. För att slippa den risken. Gissa vem som kommer att stå först i kö till valurnorna när vallokalen slår upp sina portar imorgon.

Valet är snart över. Och mina mardrömmar med det. Vi väljer våra representanter. De kommer att bo fyra år i den ”riktiga” Europa. Pendla mellan två vackra städer. Ägna tid åt att bygga upp långsiktiga relationer. Och plocka ut saftiga traktamenten. Det kanske inte blir något vatten för oss väljare. Det blir i alla fall levebröd för våra folkvalda.


GRÄDDFILER & PROFILER

torsdag, juni 4th, 2009

I Österlandet tror man på åderlåtning som botemedel mot överkonsumtion av mat. Rekommenderas när blodtrycket stiger. Som ett resultat av stort intag av ankbröst, grädde, gravad lax mm.

På tal om gravad lax, en vän till mig berättade idag att en grävande journalist har ramlat i den grop han grävde åt andra. Genom att låna ut en lägenhet till änglar. Av den fallna sorten. En himmelsk barmhärtighet kan man säga. Något annat motiv är svårt att tro på. Han kallas för Expressenprofilen. Han som ramlat i gropen.

Min vän är journalist själv. Ingen grävande. Hon är matskribent. Sådana står lågt i kurs. Framför allt om de har kläder på sig. Hon har dock lite insyn i tidningsvärlden. Hävdar att det inte är förvånande om den fallna journalisten har haft samröre med Hells Angels, och med en annan grävande journalist. Han som avslöjar alla brott. Vare sig dessa begåtts eller inte. Och han som har haft samröre med Ny Demokrati. Och med en – för korruption dömd- polisman. Och med någon ickenamngiven MC klubb.

Jag är inte alls bevandrad i tidningsvärlden. För mig är det en djungel. Jag vet att en del noshörningar brukar leva i regnskogar men jag är en grässlättstyp. Vilken journalist min vän menar har jag ingen aning om. Hon kallar honom DN-profilen men det tror inte jag på. DN bedriver, till skillnad från Expressen, seriös journalistik. Grävande, och graverande.

DN-profiler har t ex avslöjat att fru Ulvskog har bett någon EU-höjdare om att få en gräddfil. Rakt in i maktens centrum.Vad det är för fel med det förstår inte jag. Själv gillar jag gräddfil skarpt. Tillsammans med Västerbottenost, knäckebröd, gräslök och sill. ”Big Deal”. Vem som helst kan köpa en förpackning gräddfil i affären för femton riksdaler. Om Tobleroneaffären var storm i ett vattenglas, vad är då gräddfilsaffären?

Vad dum du är, får jag höra av min vän. Det är i och för sig inte första gången jag får höra det. Normalt kommer dock påståendet från läsarna till min blogg. Och från medarbetarna, på den tiden jag hade sådana. Mina vänner brukar faktiskt vara lite snällare. Fast påståendet om min dumhet äger riktighet.

Vad dum du är säger min vän i alla fall. Det var Ekot som avslöjade fru Ulvskog. Det var inte DN. Och definitivt inte DN-profilen. Dessutom var det inte en vanlig gräddfil Ulvskog hade begärt. Det var en särbehandling rakt in i EU, säger hon.

Jag är inte säker om jag hänger med i resonemanget. Tycker i alla fall inte om ohövlighet. Fru Ulvskog är trots allt en stor människa. Inte så mycket till kroppshydda (Noshörningen kan inte rimligen veta något om det – skribentens anmärkning) men hon är en ansedd samhällsmedborgare. Man får inte kalla henne Ulvskog. Utan någon som helst titel. Man får åtminstone säga fru Ulvskog.

Det känns som om grävande journalister har åderlåtit fru Ulvskog. För en burk gräddfil. Att åderlåta någon, om det sker under ordnande former, är bra för hälsan. Motverkar blodtrycket. Det blodtryck som kanske stigit tack vare för rundlig konsumtion av gräddfil.

Man kanske skulle åderlåta en och annan grävande journalist också. Eller tidningsprofil. Under ordnade former förstås. Det kan vara bra mot höjt blodtryck. Förorsakad av hög konsumtion av anka. Tidningsanka.


FALSK DUETT

söndag, maj 31st, 2009

Att kommentera två lärda ministrars uttalande tarvar att man skriver på Latin. Undertecknads kunskaper i Latin är dock ytterst begränsade. Men till och med vi med begränsade färdigheter i Latin kan ha uppfattningar. T ex om svårigheten att styra samhället mot liberala mål men med hjälp av styrande lagstiftning.

Duetten ministrarnas sång klingar lite falskt. Även om de har rätt på en punkt. I Sverige råder åsiktsfrihet. Det gäller även barn. Vi ska inte låta föräldrarnas åsikter, hur dumma de än är, påverka barnens möjligheter att skaffa sig egna åsikter, och att lära sig simma.

Problemet finns, och bör åtgärdas. Huruvida lagstiftning är lösningen kan man undra. Om man bär på epiteten liberal i alla fall. Det finns många föräldrar som tar sina bebisar till kyrkan, stänker vatten på dem, och låter dem bli upptagna i en gemenskap som föräldrarna tror på. Stackars bebisen har inte en aning om vilken världsåskådning den blir påtvingad. Känner möjligen visst obehag av den tillgjorda tillställningen. Lukten av naftalin, typ.

Jag har svårt att tro att ministerduon skulle komma på tanken att lagstifta bort föräldrarnas rätt att tvinga på barnen en tro de inte har en aning om. Tänk själva. ”Barn får ej döpas förrän de uppnått myndig ålder och valt detta egenhändigt”. Vilket ramaskri det skulle bli med ett sådant lagförslag.

Björklund och Sabouni har kanske ärliga avsikter med sitt förslag . De kanske vill försvara barnens rätt till ett eget liv. Det kan inte uteslutas. Utspelet kommer dock lite för nära in på valet för att inte låta som röstfiske i grumligt vatten. Det känns som om främlingskortet är kastat. ”Charta advena iakta est”*. Eftersmaken är i så fall lite väl bitter för att komma från det enda parti i Sverige som ska försvara liberala idéer.

I dessa EU-gemenskapstider är det lite för svårt att vara främlingsfientlig. Alla våra kompisar inom EU är ju främlingar. Dessutom har minst hälften av nämnda ministerduo svårt att visa främlingsfientlighet. Det är bättre att hitta en annan grupp att slå på. Salig herr Brecht delade människorna i rundskallar och långskallar. Mindre salig herr Hitler i arier och judar. Delningen heter i vår tid muslimer och vi andra. Eller trollkarlar och mugglare, om man så föredrar.

Jag tror våra nämnda ministrar kan Latin. De har hörsammat ”Ventis secundis, tene cursum”. (fritt översatt: vind kappan efter vind). Är det så liberalt?

*Mer läsning finns på:

http://noshorning.bloggproffs.se/2009/02/18/framlingskortet-ar-kastat/


GUDRUNS ÅTERKOMST

lördag, maj 30th, 2009

Eventually!”. Så sa min idol, Maunel i Fawlty Towers- och så säger jag. Detta citat är min ledsagare i livet. Ordet är rikt på innebörd. Det indikerar att man kan ta stora ord i mun. Och det betyder ÄNTLIGEN.

Undertecknad gav sig in i bloggvärlden i första hand för att följa fru Schymans öde och äventyr. Det skulle bli en såpopera av format. Wagner skulle blekna i jämförelse. Livet blir sällan som man tänkt sig. Fru Schyman har – olikt sitt tidigare leverne – börjat visa en låg profil utåt. Håller sig borta från rampljuset helt enkelt. Eller om det nu är rampljuset som håller sig borta från fru Schyman.

Men nu Ni. Nu är hon på G. Stormen Gudrun i hetluften igen. Äntligen, säger jag. ”Eventually!” Nu är hon med i media igen. Och uttalar sig.

Döm om min besvikelse när jag upptäcker hur verkligheten än en gång överträffar dikten. Fru Schyman har börjar svika sina tidigare ideal. Förr i världen, när hon basade för kommunisterna, var hon för att alla ska behålla sina jobb. Och att småpartier skulle hållas utanför det politiska systemet.

Idag har hon ändrat uppfattning. Helt och hållet. För det första vill hon att även småröster ska räknas och för det andra sköter hon själv mitt jobb. Och gör mig arbetslös. Jag behöver nämligen inte driva gäck med hennes uttalanden. Det gör hon så bra själv. Läs bara detta.

Beträffande området säkerhetspolitik i EU säger hon ” FN:s statistik visar att fler kvinnor dör av mäns våld varje år än människor som omkommer i väpnade konflikter och terrorattentat.” Stor tröst för de som dödas i terrorattentat i England, Irland, Palestina, Afghanistan, Eritrea etc etc.

Beträffande sin egen framtid säger hon ”Jag tror jag tar mig in i parlamentet. Väljarna ser att här har vi en person som kan sätta högklackarna i backen och inte lägger sig platt för gubbarna.” Ponera att hon, mot förmodan, skulle göra det, dvs lägga sig platt för gubbarna. Vilken gubbe tror ni skulle ta tillfället i akt? Möjligen Billy Butt men annars lär det bli glest på kandidatlistan för ändamålet.

Beträffande FIs ledning säger hon ” Vi har mognat som organisation och har tydligt talat om att vi ser feminismen som en självständig ideologisk utgångspunkt. Att ställa sig på höger-vänsterskalan vägrar vi.” Detta säger ordförande Schyman som har varit med och styrt kommunismen i sverige i tjugotre år. Snacka om sen mognad.

Vidare är ordförande Schyman kritisk till att ”FI inte ges samma utrymme i medierna som de större partierna. Hon förlitar sig i stället på nätbaserat kampanjande, exempelvis med Youtube.” Låt oss bedja – med ordförande Schymans gästspel som porrskådis i tankarna-. att hon inte får för sig att lägga ut sina nakenbilder på nätet.

Ni ser vad jag menar. Ordförande Schymans uttalanden står för sig själva. Jag kan omöjligen göra dem roligare än vad de är. Den down shiftande Noshörningen är arbetslös. Eventually.



ÄRTOR & VALFLÄSK

onsdag, maj 27th, 2009

Har man bara ätit potatis i långa banor trånar man efter fläsk. Och valtider är bra tider för fläsk. Måhända enkom valfläsk men ändock.

Det dåliga med EU-valet är att det är begränsat utbud vad valfläsk beträffar. Frågorna är så långt borta, och så abstrakta att de knappast kan dryga ut ärtsoppan. Inte undra på att så få visar intresse för EU-valet.

Idag var det i alla fall några som visade intresse för EU-valet i Täby. Det är förstås intresset som visades  i Täby och inte själva EU-valet. Intresset berodde delvis på att Cecilia Malmström var dragplåster. Hon är sveriges EU-minister, om nu någon missat det. En tapper skara åhörare hade samlats där. Några av dem med grytor. För att hämta valfläsket. Det bidde inte mycket med det. Cecilia är en vettig människa.

Det är något visst med Cecilior över lag. Det vet alla som har läst herr Guillous medeltids variant på Coq Rouge. Där fann två Cecilior som hade ett slags huvudroll. Det finns två Cecilior i vår tid också. De heter Wikström & Malmström.

Cecilia Wikström är liberal. Hon har dessutom haft kurage att rösta efter liberala idéer. I fildelningsfrågan, eller ”integritetsfrågan” som det fina namnet är. Att hon ibland väljer ideologin före partipiskan talas det tyst om. Synd. Några Piratpartister skulle säkert attraheras av hennes mod.

Cecilia Malmström är också liberal. Fast lite mäktigare, och mer politiskt korrekt. Hon är som sagt en vettig människa. Inte bara för att hon har doktorerat. Kanske rent av trots det. Vettiga människor växer inte på träd. De få exemplar som finns behövs hemmavid. Man borde ta hem henne. Och skicka iväg Lejonborg och tant Marit i stället.

Nästa gång jag råkar fru Friggebo ska jag be henne byta skiva. I stället för ”We shall overcome” borde hon uppmana alla att sjunga Simon & Garfunkel. ”Oh, Cecilia, I’m down on my knees, I’m begging you please to come home, Come on home” Framför allt med tanke på det hemmavarande alternativet Major Björklund.

Hur som helst. Det blev inte så mycket valfläsk idag. Ärtsoppan får klara sig utan fläsk ett tag till.

På tal om ärtsoppa. Det finns de som påstår att Sverigedemokrater påminner starkt om ärtsoppa utan fläsk. Huvudingrediensen är ärtor, det kletar rejält och luktar illa efteråt. Undertecknad hör inte till den skara som tycker så. Dels tycker jag inte om politiska påhopp av dessa slag. Men framför allt för att jag gillar ärtor och pannkaka. Med eller utan fläsk.

Fast lite valfläsk av typen ett-slag-för-den-liberala-integritetstanken hade inte smakat illa. Om nu fru Cecilia Malmström vill veta en noshörnings uppfattning.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu